Dagen började med delfinkryssning. Den kom att överträffa alla våra förväntningar med råge och den var nog det allra häftigaste hittills på resan.
Vi hade ett tag ett helt gäng delfiner simma bakom båten och “showa” för oss. Det var sååååå himla mäktigt!
Idag lyckades vi som planerat ta oss till Auckland. Tyvärr fick vi problem att hitta boende eftersom vi ville bo lite utanför centrum. Till slut hamnade vi samma ställe vi bodde på första natten här.
Eftersom detta är ett hotell finns inget kök man kan låna att laga egen mat. Inte nog med att rummet var dyrare än vår budget egentligen tillåter, nu skulle vi också få högre kostnader eftersom vi skulle få köpa färdig mat. Extra retsamt eftersom vi hade handlat tidigare på dagen för att kunna laga mat själva.
Så vad göra? Gripas av panik, gråta, skrika? Nej som de resursfulla människor vi är lyckades vi laga en toppenmiddag på hotellrummet med det som fanns där (och skålar och tallrikar vi fick låna).
Potatisen tvättades i handfatet och tillagades sen i mikron.
En bricka användes som skärbräda.
Vi fick låna två skålar som vi tillagade fisken i med vatten från vattenkokaren.
Det blev helt fantastiskt gott!
(Jag återkommer snart med vad som menas med den rubriken.)
Nu är snart det fjärde dygnet här i Nya Zeeland slut. Vi ska väl sova strax för imorgon väntar en delfinkryssning på morgonen och sen ska vi bege oss ut på vägarna för att åka mot Auckland igen.
Så här fyra dagar in på vår vistelse kan man konstatera att Nya Zeeland är ett fascinerande och makalöst vackert land. Det känns rent av surrealistiskt att vara här. Fram till nyligen har det bara varit en fläck på världskartan lååångt från Sverige och nu helt plötsligt är man här och får uppleva allt man tidigare bara läst om.
Vad man också kan konstatera redan nu är att 13 dagar här är alldeles för kort tid. Det finns hur mycket som helst att se och uppleva och även om det är korta avstånd tar det tid att köra för många sträckor går längs smala och slingrande vägar. Vi kommer knappt hinna täcka in en mindre del av nordön medans sydön får vänta till en nästa resa. För en sån måste det bli känns det som.
Här kommer nu lite bilder från våra första fyra dagar i Nya Zeeland.
Efter en natt på ett hotell åkte vi till flygplatsen och hämtade vår nästa hyrbil. Vi höll på att få en manuellt växlad bil (eftersom jag inte riktigt förstod vad alla koder på Hertz hemsida betydde) men lyckades få byta till en automatväxlad bil. Våra tidigare bilar har varit Toyotor men denna gång blev det en Mazda 3. Den ser sportig ut men oj så seg den är att köra. Tidigare bilarna känns som rena sportbilar i jämförelse med denna.
Efter lite matshopping gav vi oss ut på de stora vägarna för att komma ut ur Auckland. En inte jätteenkel uppgift skulle det visa sig men vi lyckades till sist.
Väl ute ur Auckland kunde vi dels glädja åt oss bytet till automatväxlad bil (slingriga vägar direkt) och åt vackra vyer.
Lagom till solnedgången kom vi fram till Dargaville där vi fick bo i ännu en stuga på det hostel vi hittat.
Dag 2 inleddes med regn. regn och åter regn. Det regnade i princip hela dagen fram tills solnedgången.
Tyvärr förstörde regnet en hel del av utsikten, som t ex när vi var på en utsiktspunkt över regnskogen. Då såg man inte långt.
I Nya Zeeland finns stooora träd som kallas Kauri. Några av dem är extra stora eller på annat sätt intressanta och dem var vi och kollade på. Först ut var fyra tätt växande Kauri-träd som kallades “Four sisters”. Där krävdes en del akrobatik för att få bra bilder.
Sen kom vi till det nästa största levande Kauri-trädet, “Father of the forest”. Det hade en enormt bred stam. Tyvärr fick man inte gå så nära att det gick att på bild kunna beskriva hur bred men bred var den.
Sist på tur var det största trädet, “Lord of the forest”. Oj vilket stort träd!
När träden var avklarade satte vi fart mot Ahipara. Vägen dit gick längs slingrande vägar och vid ett ställe också med bilfärja.
Just som vi kom fram till Ahipara skingrades molnen och solen tittade fram och vi bjöds på en vacker solnedgång vid havet.
I Ahipara fick vi bo i ännu en stuga vilket förstås kändes tryggt. Nästan som hemma.
Som tur var kom det inget regn denna dag men det var väldigt mulet.
Från Ahipara begav vi oss till Cape Reigna som är längst ut på Nya Zeelands nordspets. Där möts Tasmanska sjön och Stilla havet. När vi var där var inte vågorna så stora men man kunde ändå se hur de kom från olika håll. Mäktigt.
Efter Cape Reigna begav vi oss söderut (mest för att det inte gick att åka mer norrut).
Lunch avnjöts på en strand vi fick ha helt för oss själva.
Sist åkte vi och tittade på de stora sanddyner som finns på nordön. Där kunde man hyra en “sandboard” och åka nerför men när vi kom dit höll uthyraren på att packa ihop och åka iväg så vi fick nöja oss med att se några andra åka.
Idag vaknade vi upp till strålande sol och det fanns alla förutsättningar för att bli en bra dag.
Vi började med att besöka två stränder, även dessa helt folktomma.
Vissa dagar är det inte nog med två stränder utan vi åkte till en tredje. Denna var den välkända “90 mile beach” som heter så just för att den är så lång. Tyvärr var vi inte helt själva där men det var inte direkt överbefolkat heller. Lunch på stranden smakade riktigt bra.
På vägen till stranden fanns denna rad med träd. Undra hur det kommer sig att alla träd hade en kal del mitt på?
Efter stranden stod “Gumdiggers Park” på agendan. Det var ett område där man tidigare grävt efter “gum” (kåda?) som lossnat från träd. Där fanns också en begravd Kauri-skog som man inte vet varför den blev förstörd.
Där fanns även en familj med gecko-ödlar och två små små shetlandsponny.
Efter att hästarna var färdigklappade var det plattan i mattan mot Paihia där vi nu är.
På vägen hit var vi dock tvungna att åka till ett ställe bara för det hade så roligt namn. Det hette nämligen “Hihi” och ett sånt ställe kan man ju inte missa. Så himla mycket och se där fanns dock inte.
Och det är så mycket vi hunnit med här i Nya Zeeland fram till nu. Ni som läste noga i början vet att delfinkryssning står på tur imorgon. Båten går rätt tidigt så det är läge att sova nu. Natti natti!
