Hemma igen

För några timmar sedan landade vi på svensk mark igen efter nästan 3 månader på resande fot. Vi är verkligen trötta nu så detta är allt det blir bloggat om idag. Gonatt!

The end is nigh!

Nu är väskorna (i princip) packade och det återstår bara en natts sömn innan vi tar flyget härifrån Kuala Lumpur till London.

Vår sista middag här i KL åt vi på Wendy’s. Japp, vi åt där två gånger på samma dag men det var sista chansen på länge så det var bara att passa på.

Att åka ifrån KL känns inte så hemskt, det var värre att lämna Australien.

Bara nån timme efter att vi landat i London imorgon ska vi ta en buss till Dover. Ska bli kul att se hur bra humör vi är på då efter lite sömn i natt (måste upp tidigt imorgon och åka till flygplatsen och sen 12h flygning på det. Det brukar sätta sig på tålamodet.

I love you Wendy’s!

Idag är en fantastiskt bra i mitt liv, jag har nämligen för första gången ätit på Wendy’s!

Jag har hört gott om dem men Wendy’s finns inte i Sverige och inte i de flesta andra länder jag besökt så här i Kuala Lumpur där det finns två var det ett måste att äta där.

Och åt gjorde vi verkligen. Vi köpte varsin meny med burgare (köttfri till Cissi), strips och cola. Sen köpte vi också varsin bakpotatis och en dessert/dricka som bestod av cola med glass ovanpå.

Alldeles för mätta och väldigt belåtna rullade vi därifrån efter att ha njutit av den goda maten. Eventuellt blir det en omgång till ikväll eftersom det är sista chansen på länge att äta där.

Ha ha ha ha!!!!

Oj så rätt det var att Italien åkte ur VM! Jag har inte sett en match av VM men det kan inte vara fel när Italien åker ur. Nu får de åka hem och filma istället.

Bye bye Borneo…

Om bara tre timmar går flyget tillbaka till Kuala Lumpur för våra två sista dagar i Asien. Dagarna i Borneo har varit fantastiskt bra och mer än väl levt upp till våra förväntningar.

På söndag går planet från Kuala Lumpur till England och London. Våra dagar i England har vi bestämt oss för att spendera i Dover. Det fanns fantastiskt billiga bussresor dit.

Till sist vill vi passa på att önska alla en trevlig midsommar!

Ta gärna ett gäng nubbar åt oss.

Storleksbetydelse

Under dagens besök hos orangutangerna stod det klart att storleken har betydelse. På objektivet det vill säga. Jag som trodde jag var välutrustad insåg snart att så inte var fallet. Till nästa resa ska det dock bli ändring på det.

Squatting chair?

I bland annat asien är många vana vid en så kallad “squatting pan” istället för en toalettstol. Över en “squatting pan” står man på huk och uträttar sina behov.

På ställen där det bara finns toalettstol ställer sig helt enkelt en del på huk på sittringen och uträttar sina behov. Jättetrevligt för oss som kommer efter…

Hey hey we’re the monkeys

Idag har vi spenderat dagen på Sepilok Orang Utan Rehabilitation Centre. Det är ett center där föräldralösa och/eller skadade orangutanger tas om hand och återanpassas till det vilda livet.

Den första vi fick se befann sig precis bredvid gångvägen som går till utfodringsplatsen.

Sedan gick vi tillsammans med apan vidare till utfodringsplattformen där vi fick se några fler.

Många bilder blir det i det här inlägget, en bildkavalkad som Rickard skulle ha skrivit, men aporna är ju bara helt underbara varelser.

Vi såg även två andra sorters apor.

Det är fantastiskt roligt att se allt jobb och engagemang de lägger ner. Dock kändes hela grejen som vi var på idag lite väl krystad och tillgjord. Det var typ 200 människor som följde och tittade på en stackars apa. Målet med deras verksamhet är att de räddade aporna ska återvända till det vilda igen. Hur denna apa någon gång ska bli vild igen, som är så oberörd av våran närvaro, är för mig en gåta.

Trots det är det ett otroligt viktigt arbete de gör och utan dessa pengar som de får in på inträdet skulle nog inte verksamheten gå att genomföra, vilket i sin tur skulle leda till att många av orangutangerna skulle fara mycket illa och arten skulle dö ut inom kort. Så man får väl ta det onda med det goda. Det är ju trots allt så att de har flera olika utfodringsplatser så det finns ju apor som aldrig behöver se alla dessa människor och som kan bege sig ut i skogen och bli vilda igen.

O till sist så har jag i alla fall hittat det jobb som jag skulle vilja ha. Skulle vara perfekt…

/// C

Panagakan Dii

Från djungeln har vi nu kommit till vårt nästa boende som heter som rubriken ovan. Det är ett ställe med skön och avslappnad stämning där man kan sitta på kuddar på golvet och äta. Toppenkul!

Rummen är det heller inget fel. Bäst av allt är att toaletten är utomhus med väggar som inte går hela vägen upp till taket och ett glasfibertak så det känns lite som man sitter i det fria! Helt klart något som ger idéer till projekt hemma…

Imorgon ska vi till Sepilok Orangutan Rehabiliation Center och förhoppningsvis se lite fler orangutanger.