Idag har vi spenderat dagen på Sepilok Orang Utan Rehabilitation Centre. Det är ett center där föräldralösa och/eller skadade orangutanger tas om hand och återanpassas till det vilda livet.
Den första vi fick se befann sig precis bredvid gångvägen som går till utfodringsplatsen.
Sedan gick vi tillsammans med apan vidare till utfodringsplattformen där vi fick se några fler.
Många bilder blir det i det här inlägget, en bildkavalkad som Rickard skulle ha skrivit, men aporna är ju bara helt underbara varelser.
Vi såg även två andra sorters apor.
Det är fantastiskt roligt att se allt jobb och engagemang de lägger ner. Dock kändes hela grejen som vi var på idag lite väl krystad och tillgjord. Det var typ 200 människor som följde och tittade på en stackars apa. Målet med deras verksamhet är att de räddade aporna ska återvända till det vilda igen. Hur denna apa någon gång ska bli vild igen, som är så oberörd av våran närvaro, är för mig en gåta.
Trots det är det ett otroligt viktigt arbete de gör och utan dessa pengar som de får in på inträdet skulle nog inte verksamheten gå att genomföra, vilket i sin tur skulle leda till att många av orangutangerna skulle fara mycket illa och arten skulle dö ut inom kort. Så man får väl ta det onda med det goda. Det är ju trots allt så att de har flera olika utfodringsplatser så det finns ju apor som aldrig behöver se alla dessa människor och som kan bege sig ut i skogen och bli vilda igen.
O till sist så har jag i alla fall hittat det jobb som jag skulle vilja ha. Skulle vara perfekt… 
/// C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar